Att inte se fram emot morgondagen
Jag har sjukskrivit mig från praktiken eftersom jag inte anser att jag har något där att göra. Har man praktik så SKA en handledare ge en arbete som man kommer att lära sig något av och låta eleven göra allt medans han/hon introducerar vad man ska göra. På min praktikplats sitter jag och väntar ut tiden tills jag slutar...
Det är handledarfel och jag får inte ut något alls, jag går ju skola och jag utnyttjar gärna mina onsdagar som jag har praktik på att få lite arbetslivserfarenhet som jag kan använda mig av inom vården i framtiden. Alla mina klasskamrater älskar sina praktikplatser och ser alltid fram emot onsdagarna.
Jag däremot spyr direkt jag märker att tisdagskvällen närmar sig sitt slut.
Och det är inte första gången dom sätter mig på ett sånt ställe heller.
Detta börjar gå mig på nerverna.
Men då tycker ju inte lärarna som jag.
Dom tycker att jag ska lida mig igenom skiten. Så därför sjukskrev jag mig.
Så eftersom jag proppat i mig massa kakor och tårta idag, alltså inte bara en kaka och en tårtbit, utan snarare 10 kakor och 8 tårtbitar så ska jag ge mig fan på ett pinningpass.
JA! Min kropp ska skrika av smärta.
Sen har jag lite ärenden att uträtta på stan, försöka få tag i svåråtkomliga människor och köpa en jobbig stor almenacka som kommer att vara det första man ser när man vaknar, sen ska jag hem och vara med barnen. Mor jobbar på eftermiddagen så jag bjuder mina små knott på pizza till middag medans jag hoppas att dom njuter av den stunden.
Sen blir det plugg plugg plugg..
Det eviga tjatet om mat
När jag och min syster talar eller umgås så handlar våra konversationer oftast om mat. Denna natt har även hon dygnat och vårat första morgonsamtal handlar om så klart mat.
-Vi pratar mat
-Vi lagar mat
-Vi sjunger om mat
Jag: Fan vad hungrig jag är..
Lillan: åhfan, MCDONALDS!
Jag: euu, jag är hungrig på egg men det har vi inte hemma.
egg ägg
men vad fan!
hur i hela helvete stavas skiten?
ÄGG eller EGG!!!??
Lillan: haha, ÄGG amanda ägg
egg är den spetsiga delen på en kniv
Jag: Min mage kurrar ikapp med "hungry eyes" låten..
Lillan: ÅH! jag ska koka ägg och stoppa det på mackan med kaviar!
LYXFRULLE!
Jag: Äckelunge! från och med nu så kommer jag aldrig att koka ägg med dig och
din kastrull kommer nu att vara min fiende
Lillan: mm, äggish, ååh, jag drömmer mig bort bland kaviar och ägg som nu är på kokning
Jag: Jag hoppas att vi slutar att diskutera mat.
Lillan: VAD FAN DET FINNS INGEN KAVIAR!?
Jag: HAHAHAH GUD FINNS, dra mig baklänges!
Godmorgon!
Så vad har jag sysselsatt mig med då en natt som denna?
Jo jag har beställt 4 böcker.
Väldigt smart av mig som inte ens har ekonomi till detta.
UNDERBART!
Jag satt hela dagen igår och funderade över min usla ekonomi som består av studiebidraget och underhållet, och ändå får mina fingrar eget liv och passar på att ge mig onödiga utgifter medans min hjärna tänker på något helt annat för en sekund.
Min mage kurrar och har sig, men jag måste vänta tills kl 6 innan jag stiger upp för att koka kaffe, äta frukost, och duscha innan man börjar bege sig mot skolan.
På tal om ingenting så har jag tappat bort mitt busskort vilket betyder att jag måste betala för den underbara morgonresan in till stan..
ooh, tänk om man fick sån frukost, vilken vardagslyx.
You are my poison
Jaa, nu har ännu en helg gått
Vad har jag gjort? ingenting.
Vad har jag åstadkommit? ingenting.
Har jag lärt mig något? inget som jag inte redan visste
Har jag blivit en bättre människa? det krävs nog mer tid för det.
Oooh, the truth is killing me!
För tillfället är jag en urfattig pungråtta i mina bästa dagar.
Alltså jag kan verkligen inte hålla i mina pengar. Jag får underhållet imorgon och studiebidraget på fredag.
Men jag har redan hunnit med att beställa lite grejer och skrivit en lång lista på saker som jag ska införskaffa till mitt ego. Jag lär mig aldrig när det kommer till att spendera för mycket pengar.
Jag shoppar bara för att shoppa och inte för att jag behöver det. Nödvändigt.
Sen vet jag inte ens vars mina pengar har tagit vägen.
Men jag tänker ofta att man faktiskt får lyxa till det ibland,
men just det där ordet ibland brukar uppstå lite väl ofta.
Detta kommer leda till att det blir en fattig februari månad för MrA.
Nu i fredags råkade jag få syn på ett halsband, och jag föll direkt.
Kärleken blev alltför stor.
Det skulle göra sig mycket bättre på mig än på en liten kudde i ett glasskåp.
Problemet är bara att det kostar 2700.
Men som sagt både kärleken och plånboken svider ibland.
Måste bygga upp ekonomin så jag kan köpa detta underbara smycke.
Wish me luck! 
So young, so young.
Men jag skrattade gott när jag såg dom. Vilka minnen alltså, men dessa bilder bjuder jag på.
Om jag inte minns fel så var vi 12 år, rätta mig Louise om jag har fel nu.
Jag är tjejen i blont hår och svart dunjacka brevid ida som bär en lysande vit jacka för omväxlingens skull.
Detta var vårat basketlag och jag får för mig att vi skulle spela match eller om det var någon turnering många mil hemmifrån. Och vem är så idiotisk så hon sminkar upp sig och bär stora smycken när man reser många mil för att spela basket om inte Amanda Niemi?
Your mouth, these words, silence
är ett tydligt problem i dagens samhälle..
Ordet "försvinn"
och meningarna
"jag vill aldrig mer se dig igen"
"dra åt helvete"
fungerar ju uppenbarligen inte.
Av egen erfarenhet så har jag lagt märke till att han tar det som en utmaning.
Så nästa gång jag verkligen vill bli av med en kille,
så kommer det att låta ungefär så här:
"Jag älskar dig....
Jag vill gifta mig med dig...
Jag vill bli mor till dina barn..."
Jag har nämligen hört att detta ska funka!
FANTASTISKT!
Familjen Björnfot Niemi
In your head!
Vilket jag snappade upp väldigt fort..
Jag: det är inte du som svammlar, det är något i din kropp. kanske din hjärna eller ditt hjärta. Men jag vet inte vilket för du är ju inte så smart och ditt hjärta är inte så stort.
Sen kom jag till underfund med att Johanna är den mer intelligenta av oss.
Johanna sa även att om min första tanke då jag vaknar är
"det här är en fantastisk dag"
så blir det nog så, vilket gör att jag kommer vara på ett strålande humör hela dagen, till och med på morgonen. Jag kanske får ett infall och börjar bädda sängen och är duktig eller något liknande.
Jag ska ge mig fan på detta, och se om det verkligen funkar.
I saw him today, I saw his face.
It was a face I loved, and I knew
I had to run away, and get down on my knees and pray
that they'd go away, and still they begin.
Needles and pins because of all my pride.
The tears I gotta hide.
I thought I was smart, I'd won a heart.
It's too late to love me now
but one is so blind when love is so new.
Now out of my fears have come true
I wasted my tears when I cried over you.
Save me from myself
Min enda plan idag är att äta tacos, vilket jag längtar till!
Sen får jag väl se vad som händer med mig.
Ska jag ut på krogen?
eller kanske ha en mysig hemmakväll?
hänger gäng och snackar skit med någon?
Nja får se vad som kommer upp.
Men jag har börjat överväga tanken med att göra mitt hår ljusare igen, jag vet att när jag färgar håret ljusare så blir det alltid mörkt igen efter högst en vecka, men jag är såå sugen på att förändra mitt utseende igen :)
Det var bättre förr!
som jag delat mina hela 18 år med.
Denna kvinna bär namnet Ida Myrevik, vi har gjort allt tillsammans.
Det hela började på dagis, då hade vi ändå känt varandra några år men det var då Idas familj bestämde sig för att lämna den lilla hålan Morjärv för att bosätta sig i patetiska Luleå, FANTASTISKT VAL!
Men på dagis var jag och ida dom enda som visste hur man låste upp balkongdörren och vi var experter på att rymma ut till det fria, med pojkarna som försökte ta oss till fånga. Ida var en klantig jävel och ramlade lite då och då, men eftersom att jag var en äkta vän och den större av oss så brukade jag bära henne till det stället där vi var "säkra", en klätterställning vid namn stora klätter.
När vi kom upp till lågstadiet så roade vi oss med att reta/mobba folk, nej det är inget jag är stolt över eftersom det var jag som fick ta alla smällar. Jag minns en mycket speciell gång när vi hade varit efter Calle en hel dag och till sist så stod han väl inte ut, jag förstår honom det hade inte jag heller gjort. Men då tog Calle upp sin knytnäve och sa "jag slår, jag slår!" inte tänkte väl jag mer på det tills han siktade på min näsa..
Just innan Calle är på väg att veva så hör jag idas rop:
"HOPPA AMANDA HOPPA!!!"
dum somjag var så hoppade jag, och fick ett mycket hårt slag på hakan. Men på den tiden så trodde vi på fullaste allvar att man kunde hoppa över en knytnäve, men så var inte läget.
Våra framtidsplaner under lågstadiet var att skaffa silikonbröst och bli strippor, för då tjänade man mycket pengar, det hade vi förstått redan vid 8-års ålder.
Vi var mycket intelligenta små fanskap.
Vi lekte inte heller som andra små flickor, vi torterade våra barbiedockor genom att hissa upp dom i flaggstångar för att dom skulle frysa ihjäl på vintern.
Sattyg och bus var det enda vi pysslade med.
När vi väl kom upp till mellanstadiet så kom vi på den briljanta iden att raka bort våra ögonbryn när vi var 10 år. Vi kunde komma med svarta, rosa, röda, bruna, oranga, ja alla möjliga tänkbara färger på dessa streck som skulle föreställa våra ögonbryn.
Vi tyckte att vi var totally awesome!!!
Tillsammans åstadkom vi en hel del under mellanstadiets gång, bland annat så mobbade vi ut en lärare med lite hjälp av våra medhjälpare Calle, Jimmy och Carl som inte heller var lärarens favoriter. Men vi blev av med henne ganska fort. Resterande 19 vikarier vägrade att ha oss längre än en vecka.
Högstadiet, Dom åren vill jag kalla tredje världskriget, vi gjorde uppror mot allt och alla. Vi stod alltid vid varandras sida och tog alltid varandras parti. Det var även här vi blev riktiga partypinglor.
Det var alltid party
Gymnasiet, Vårat första riktiga bråk,
efter att ha förtärt alkohol, vilket ingen av oss minns,
men det var glömt lika fort.
Våra liv är fortfarande en stor jävla fest.
Nu har vi hela 2010 på oss att åstadkomma mer elände.
There are worse things I could do!
När man efter fyra timmar av desperata försök att få ork till att ställa sig upp och äntligen gör de,
så slås man av insikten att det bara var bortkastad tid när man lika gärna kunde ha legat kvar.
Man vaknar till en värld där kallhet är en bedrift och känslor är en svaghet, en värld som är dömd att förgöra sig själv med sin egoism.
We don't celebrate sundays!
Det sägs att man lär sig nått nytt varje dag och se på fan.
Lollo och jag hade ett väldigt bra teamwork igår
efter jag hade lämnat platsen och är halvvägs hem så ringer Louise
Lollo: kom hit vi måste prata
Jag: vad ska vi prata om?
Lollo: allt.
Jag blev nervös och tänkte att nu jävlar har det hänt något så jag bad min chaufför att vända om igen.
när jag väl landat tillbaka till platsen och ser min kära vän Louise så vänder hon sig om med en förundrad blick och undrar vad jag gör där. När jag berättade sa hon "okej men nu är min skjuts här hejdå".
TUMMARNA UPP!
Sen kom vi även fram till att man borde få munnen för tejpad efter en viss mängd alkohol.
This is it
Haaave you met Amanda?
Välkommen till en blogg som aldrig uppdateras och en av mina bästa vänner, Amanda Niemi! / Louise Andersson.
2010
Jag har nu lovat mig själv att börja blogga igen, jag har varit kass på det latley.
Gott nytt år people!
