Nu ska jag berätta lite om mig och min underbara kvinna
som jag delat mina hela 18 år med.
Denna kvinna bär namnet Ida Myrevik, vi har gjort allt tillsammans.

Det hela började på dagis, då hade vi ändå känt varandra några år men det var då Idas familj bestämde sig för att lämna den lilla hålan Morjärv för att bosätta sig i patetiska Luleå, FANTASTISKT VAL!
Men på dagis var jag och ida dom enda som visste hur man låste upp balkongdörren och vi var experter på att rymma ut till det fria, med pojkarna som försökte ta oss till fånga. Ida var en klantig jävel och ramlade lite då och då, men eftersom att jag var en äkta vän och den större av oss så brukade jag bära henne till det stället där vi var "säkra", en klätterställning vid namn stora klätter.



När vi kom upp till lågstadiet så roade vi oss med att reta/mobba folk, nej det är inget jag är stolt över eftersom det var jag som fick ta alla smällar. Jag minns en mycket speciell gång när vi hade varit efter Calle en hel dag och till sist så stod han väl inte ut, jag förstår honom det hade inte jag heller gjort. Men då tog Calle upp sin knytnäve och sa "jag slår, jag slår!" inte tänkte väl jag mer på det tills han siktade på min näsa..

Just innan Calle är på väg att veva så hör jag idas rop:
"HOPPA AMANDA HOPPA!!!"
dum somjag var så hoppade jag, och fick ett mycket hårt slag på hakan. Men på den tiden så trodde vi på fullaste allvar att man kunde hoppa över en knytnäve, men så var inte läget.

Våra framtidsplaner under lågstadiet var att skaffa silikonbröst och bli strippor, för då tjänade man mycket pengar, det hade vi förstått redan vid 8-års ålder.
Vi var mycket intelligenta små fanskap.

Vi lekte inte heller som andra små flickor, vi torterade våra barbiedockor genom att hissa upp dom i flaggstångar för att dom skulle frysa ihjäl på vintern.
Sattyg och bus var det enda vi pysslade med.

När vi väl kom upp till mellanstadiet så kom vi på den briljanta iden att raka bort våra ögonbryn när vi var 10 år. Vi kunde komma med svarta, rosa, röda, bruna, oranga, ja alla möjliga tänkbara färger på dessa streck som skulle föreställa våra ögonbryn.

Vi tyckte att vi var totally awesome!!!

Tillsammans åstadkom vi en hel del under mellanstadiets gång, bland annat så mobbade vi ut en lärare med lite hjälp av våra medhjälpare Calle, Jimmy och Carl som inte heller var lärarens favoriter. Men vi blev av med henne ganska fort. Resterande 19 vikarier vägrade att ha oss längre än en vecka.

Högstadiet, Dom åren vill jag kalla tredje världskriget, vi gjorde uppror mot allt och alla. Vi stod alltid vid varandras sida och tog alltid varandras parti. Det var även här vi blev riktiga partypinglor.
Det var alltid party

Gymnasiet, Vårat första riktiga bråk,
efter att ha förtärt alkohol, vilket  ingen av oss minns,
men det var glömt lika fort.

Våra liv är fortfarande en stor jävla fest.
Nu har vi hela 2010 på oss att åstadkomma mer elände.