Would you still love me, anyway?
Har haft beslutsångest nu sen i söndags.. jag vill göra något nytt med mitt utseende.
Jag är grymt less på både frisyr och hårfärg.
Hade jag fått bestämma så hade mitt hår varit knallrött.
Nu undrar ni säkert vem det är som sätter gränser för mig va?
Jo, mitt eget hår faktiskt.
Dom som känner mig vet att jag brukade komma i olika färger på håret var och varannan dag en gång i tiden.
Mitt hår vill inte riktigt samarbeta genom att reparera sig efter alla blekningar som mitt hår en gång var omsvärmat av.
FANTASTISKT!
Men nu är frågan, ska jag klippa lugg eller inte?
Jag är grymt less på både frisyr och hårfärg.
Hade jag fått bestämma så hade mitt hår varit knallrött.
Nu undrar ni säkert vem det är som sätter gränser för mig va?
Jo, mitt eget hår faktiskt.
Dom som känner mig vet att jag brukade komma i olika färger på håret var och varannan dag en gång i tiden.
Mitt hår vill inte riktigt samarbeta genom att reparera sig efter alla blekningar som mitt hår en gång var omsvärmat av.
FANTASTISKT!
Men nu är frågan, ska jag klippa lugg eller inte?
My way to miss you
Så fort solen steg fram för ca 2 minuter sen så började jag att tänka på våra samtal.
Du ringer aldrig längre, vi talar aldrig längre.
Det är nog inte meningen att jag ska sakna dig alls.
Kanske är det bara något jag intalar mig själv?
Jag vet inte.
Våran tajming har alltid varit kass.
Här sitter man och filosoferar på äldre dagar och skriver saker som jag vet att jag kommer få ångra.
Fyfan för dig.
Jag saknar att ha någon som jävlas med mig, som gör mig riktigt tävlingsinriktad och nervös, ingen gör det lika bra som du.
Oj vad känslosamt det här lät då.
Jag kanske är en kärleksfull person trots allt?
Nä, nu ljög jag igen.
