Nykommen hem från Västervik. Förkyld, frusen, snorig, och ensam.

La mig direkt ner på sängen och tankarna far och slänger.

Man kanske skulle bli en svensson trots allt, med volvo, villa och vovve.
det kanske inte är försent än?

Dom tre V:na kan jag ju skaffa enkelt.
Eller ja, en villa kostar ju några lax kanske..
Och en volvo har jag nog undanlagd någonstans inom familjeägorna,
och vovven, ja, henne har jag ju haft nu ett tag.

Men dessa V:n står ju dock för mycket annat också..

Klippa gräset, vara social med grannarna och deras tråkiga vårstädningar och deras ständiga glada hälsningar på garageuppfarten. Plus att ha en familj.

Bakom mina trötta ögonlock ser jag mig själv stå i rabatten på baksidan av huset och på den andra sidan är min granne på deras tomt. Vårat samtalsämne handlade om inredning, gardiner och det ena med det tredje. Helt plötsligt kommer min man ut på bakgården, som ioförsig var skitsnygg. Men han hade en skrikande bebis under armen. Han kommer fram till mig med tunga irriterande steg och sträcker över bebisen till mig, ger mig en puss i pannan och vandrar ilsket mot volvon. Jag höjde rösten och frågade vart han var påväg men fick endast ur honom några muttrande ord som jag tolkade till :

"Jag far till Håkan och ser fotbollen ikväll, jag kommer hem SENT."

Då sa grannkvinnan "det är bara att vänja sig, under sommaren är det fotboll, och på vintern är det hockeyn, däremellan så lägger dom till andra matcher såsom handboll och basket."

Jag suckade, samtidigt som jag försökte få lillan att sluta skrika..

Inte nog med det så kommer två barn utspringandes som var mina och drar mig i både ben och armar.

"mamma, mamma!" skrek dom.
"Diva har blivit överkörd av brevbäraren!"

Jag springer snabbt runt huset med två barn bakom mig och en bebis i famnen.
Där på uppfarten ligger Diva och kippar efter luft. Brevid står en förtvivlad brevbärare.

Novalie tjöt och Leon grät, men bebisen hade somnat. Somliga har det ju bra.

Vaknade till ur min dvala av att mobilen ringer. Jag svarade.
Det blev ett kort samtal.

Efter samtalet tänkte jag att jag inte pallar med den där jävla brevbäraren, han kör jämt så jäkla fort upp till villan. Fan, tur att det var hunden som blev påkörd och inte någon av ungarna. Även fast jag älskar hunden högt, så kunde det inte hjälpas, barnen går före.

Bestämde mig i samma stund för att inte bli svensson..
Kanske halvt. Bara sven.