Det blev ingen sömn inatt.
Jag är van vid lite sömn, det är lite av en rutin för mig att sova när det finns tid.

En helt vanlig tisdag.

Jobb, jobb, jobb, jobb, mera jobb, och jobb.

Larmen från dom långa, vita, kala korridorerna ekar i mitt huvud.

På jobbet.
På bussen.
I mitt hem.
I mina drömmar. 

Efter jobbet Följde jag med Emma till läkaren.

Det var en ful typ.
Det var en man.
Jag gav honom ett namn.
Evert.

Everts utseende påminde mig om en sparris.
En böjbar sparris...
Genom att lyssna på Everts prat, 
kom jag fram till att hans personlighet var likt ett hårdkokt ägg
torr, tråkig och förutsägbar.

Man vet hur unken smaken är, men likförbannat äter man det där jävla ägget.

Nåväl, nog om Evert, nu sitter jag här i min ensamhet,
mätt och nöjd som en proppfull kastrull,
och hur patetiskt detta än må låta så sitter jag och inväntar vädret på tv4.

Så att jag kan gå och sova sen,
nu när det faktiskt finns tid över.

Nattinatti.