Jag stirrar på min telefon, inga missade samtal.

Jag stirrar i det jävla taket.

Taket har inte så mycket att säga till mig den här morgonen, kan inte tala om för mig varför jag inte tar mig upp ur sängen, kan inte tala om för mig varför min sorg börjar kännas som ilska, kan inte tala om för mig hur jag ska hantera det.

Kan inte säga mig ett jävla piss.

Jag röker, stirrar, väntar, väntar, väntar, ingenting.