Jag vaknade i morse och insåg att det var fredag, så då blev min morgon jätte bra. Jag var inget monster på morgonen vilket jag alltid är, om man väcker mig på fel sätt. Eftersom att jag inte vaknar till någon väckarklocka alls så är det min ädla mor som väcker mig på morgonen. Vanligtvis så brukar hon skrika på mig elle ge mig ett slag i magen för då vaknar jag, då är jag oftast fort uppe ur sängen för att söka bråk med henne. Men idag är en bra dag. Det är faktiskt fredag. Jag ansåg mig själv som ledig från skolan idag. Så min morgon började med att jag följde med moster och lilla Neo på hans 8 månaders kontroll. Sen bar det hemåt och jag har storstädat mitt rum. Sen gjorde jag min dagliga visit hos mormor, men det blev bara en snabb kaffe kopp innan hon skulle till jobbet. Så nu är jag här. Min mor är den hurtigaste kvinna jag vet för tillfället. Hon är en kvinna i sina bästa dagar på 37 år. Hon har åldersnoja, jag förstår henne det har jag med. Men saken är den att hon vill bli stor, med det menar jag inte att hon vill växa upp eller så, utan hon vill bli en riktigt musklig kvinna. Men hon har inte kroppen för det. Hon cyklar in till stan, det är nästan 1 mil. Sen drar hon ett ordentligt styrkepass, sen cyklar hon hem igen. Efter det kör hon ett mage och rygg pass på 40 minuter hemma framför tvn. Min åsiskt om det är att det är sinnessjukt. Det är nog för att jag bara orkar cykla till statoil och tillbaka, vilket tar mig högst fem minuter. Jag är lat, och saknar motivation, och ser det mesta negativt. Mor min är avundsjuk på mig för att  jag knappt behöver träna i två veckor så har jag större och synligare muskler än henne. Vi har inte samma kroppstyper. Hon är som morfar, hur mycket dom än tränar så blir det som ingen skillnad. Men om jag nu skulle träna lika mycket som henne hade jag sett ut så här. Inte snyggt med andra ord. Men jag är stolt över min mor. Men jag kommer aldrig förstå vars hennes ork kommer ifrån.